Systematiskt brandskyddsarbete - vad skall det vara bra för?

Om vi tar det från start så har vi en lag i Sverige som heter Lagen om skydd mot olyckor (2003:778, https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2003778-om-skydd-mot-olyckor_sfs-2003-778/#K2). I andra kapitlet kan vi läsa:

“2 § Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar skall i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand.”

Lagen har sedan tolkats och beskrivs i Statens räddningsverk allmänna råd och kommentarer och systematiskt brandskyddsarbete (SRVFS 2004:3 https://lagen.nu/srvfs/2004:3) och det är här vi hittar kraven på att det skall vara dokumenterat och regelbundet. Förutom det kan vi också läsa att det skall finnas en brandskyddsansvarig person på företaget som har hand om brandskyddet och dokumentationen kring det.

Det finns ett allmänt vedertaget sätt att jobba i branschen som ser snarlikt ut hos de flesta företag. Det är helt enkelt nio kapitel/områden som skall dokumenteras

För varje fastighet så skall det finnas en brandskyddsdokumentation som beskriver hur brandskyddet skall vara utformat i just den byggnaden. Eftersom detta krav kom först 1994 kan det vara svårt att hitta dokumentation på byggnader som är äldre än så men sedan “urminnes tider” så har det åtminstone funnits en brandritning när det byggts nytt.

I kapitlet egenkontroller gör man en inventering på alla de brandtekniska installationer som finns i ansvarsområdet (kontoret, byggnaden, våningsplanet osv). Listan används sedan för att regelbundet göra så kallade egenkontroller, alltså kontrollera att alla installationer fortfarande finns på plats och fungerar som de skall och inte felindikerar. Exempel på brandtekniska installationer är brandsläckare, hänvisningsarmaturer (grön lysande skylt med springande gubbe), brandfiltar, branddörrar, utrymningsvägar och så vidare.

Risker kan finnas både fysiskt och i verksamheten/organisationen. Brist på utbildning hos personalen är exempel på en organisatorisk risk, medan laddning av batterier, otäta brandcellsgränser eller levande ljus är exempel på fysiska risker. I kapitlet görs en inventering på områdets alla risker.

Utifrån de risker som identifierats skapar vi nu regler och rutiner för personer som befinner sig i området skall förhålla sig till.

Det måste finnas en brandskyddsorganisation, även om den är liten och består av enbart en eller två personer så är det viktigt att det finns dokumenterat vem som gör vad. En brandkyddspolicy sätter standarden för företaget och vilken nivå brandskyddsarbetet skall ligga på. Likt alla policys skall den genomsyra organisationen och vara beslutad i ledningsgruppen.

All personal bör få någon typ av brandskyddsutbildning och de som har andra arbetsuppgifter rörande brandskyddet skall ha rätt utbildning för uppgiften.

Utrymning ska kunna ske tryggt och säkert och alla skall ha samma rätt och möjlighet att kunna ta sig ut. Utrymningsrutinerna bör dokumenteras och övas regelbundet.

Och sist men absolut inte minst är uppföljningen som sker årligen. Alla kapitel i brandskyddsarbetet skall gås igenom och uppdateras efter behov. Brandskyddsarbete är lite som att banta eller träna; slutar man så raserar det snart och man måste börja om på nytt, eventuellt med en större uppförsbacke än vad man hade innan.